jag saknar att sakna dig.

bortskämda är vi alla på ett eller annat vis.

a certain moment

glädjerus är livets gåva när man hör denna lagom innan midnatt en lördagskväll och man vill dansa, dansa runt på parkettgolvet tills hela världen snurrar. känslan spelar ett spratt med mig och jag dras från glädje till oro fram och tillbaka och det är dig jag är nyfiken på. vem är du, hur låter du, hur rör sig ditt hår i vinden, hur låter ditt skratt, är du någon jag kan dansa med på längst uppe i vitabergsparken; jag ställer frågor och vet inte än om jag kommer ducka för svaren och låta livet ha sin mening.

vår ungdom tar aldrig slut

jag tänkte återuppta mina minnen och visa det mesta för vem som helst. det känns lite kul, särskilt för det är mest gammalt men något nytt kanske kan få en chans att få hamna där. det är som att hitta någon borttappad pusselbit av sig själv man råkade snubbla på.

det var länge sen nu

lyssnar postrock som aldrig förr och är mer kreativ än någonsin. vill göra en sida för alla foton som ingen ser och knappt jag själv men som jag vet jag har. det är fint att kunna visa sina minnen på något sätt även om man kanske inte tittar så noga. eller ofta. men att kunna blicka tillbaka och se att visst, det var fint då och det är ännu finare nu är ett bra sätt att bevara det som man lever för. att ätajobbasova har aldrig varit mitt sätt att leva och det kanske jag har fått smaka baksidan av nu, men vissa kvällar vill man bara inte lägga sig för att det är som att man har så mycket att få ut så ögonlocken inte kan slutas förrän fåglarna vaknat på andra sidan fönstret. det är mycket som händer just nu och jag förstår inte hur mitt liv kan vara så fullt av roliga saker jämt och ständigt, en rädsla att tappa allt lurar någonstans där mina tankar aldrig befinner sig men det känns på något sätt konstigt. det var länge sen nu som jag skrev här och nu ville jag bara säga det.

shall we?

årets afterski blev snäppet lugnare i år trots fullt hus. jag bjöd på både fjolårets filmsuccé och nyfunnet material som sig bör en afton i snöns tecken. vi drack minttu med varm choklad, spelade kort och gjorde grannar upprörda. självklart inte på valet av musik utan att vi skrattade så högt. hela hallen är nedsölad av blöta skid och snowboardkläder och när jag vaknar luktar det jäger och redbull överallt och det är nästan alltid något som någon glömt. vid backen nära där jag bor är det mer kötid än åktid men när barnfamiljerna lämnat så fanns det tid att njuta lite extra mycket. dock är det åtta veckor kvar till Val Thorens och de franska alperna kommer förmodligen slå mig med häpnad i jämförelse. men kanske det blir ett åk eller två en mittiveckankväll, bara för att.